Det finns alltid någon som man aldrig riktigt slutar älska. En person som man alltid har känslor för, även om dom med tiden blir svagare och man kanske inte känner på samma sätt som man gjorde första gången man träffades. Det finns alltid någon man har otroligt svårt att glömma. Och det kan kännas som att det tar år att komma över den personen och gå vidare, lämna allting bakom sig.

Man vill alltid ha den man inte kan få, varför är det så? Det finns alltid en person som får en att må bra och gör så att man inte kan sluta le. Det finns alltid någon man älskar att vara med och älskar att prata med. Och det finns alltid någon man är rädd att säga hur man känner till. Man är rädd att den personen aldrig kommer vilja prata med en igen och kanske inte vilja vara kompisar mer.

Du är en av dom. Och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna säga hur jag känner, öga mot öga. Jag borde gjort det för längesen, du borde vara ett avslutat kapitell. Men av en anledning så är du inte det och det är för att jag är för rädd för att säga hur jag känner. Men jag orkar inte mer nu, jag måste berätta det för dig för min egen skull, så att jag kan gå vidare. Så att jag kan må bra.