Det är lite svårt att förklara vad jag menar med rubriken på det här inlägget men det är så jag känner. Det känns som att jag blir kär/börjar tycka om någon för snabbt och sen blir allt fel och så sitter man där med ett hjärta som gör så jävla ont och tårar som aldrig tar slut.

Det kanske inte kommer att bli så men det är så det känns. Det känns som att om alla andra kunde såra mig så kan du också göra de och jag är så jävla rädd att det ska bli så också. För jag vill verkligen inte.

Känns som allt jag gör just nu är att vänta på att den dagen kommer för jag är så van vid att den kommer. Jag är van vid ett hjärta som gör ont och tårar som rinner. Jag är van vid att sakna någon så mycket så det gör ont och vilja ha den jag inte kan få.