Har ni kännt någon gång att ni fått falska förhoppningar?

Jag har gått omkring i några veckor och kännt mig som världens gladaste människa. Jag trodde jag hade hittat en kille som inte skulle göra som alla andra gjort. Men ju mer jag började tycka om honom desto räddare blev jag att han faktiskt skulle göra som alla andra, så jag skrev vad jag kände i bloggen. För jag trodde att om jag skriver av mig, allt jag tänkte på så skulle det kännas bättre inom mig. Men det hjälpte inte så mycket.

Jag sa det till honom, att jag ville att det här skulle fungera och inte gå för snabbt. Han skrev att det inte skulle bli så och att han inte var som alla andra idioter. Nu menar jag inte att han är en idiot, för det är han absolut inte. Han är jättesnäll och rolig, precis sånna som jag har lätt för att börja tycka om.

Han sa att han ville vara hos mig och att han saknade mig. Det fick mig att tro att han tyckte om mig, som mer än vän. Det gjorde mig glad, jag tänkte att han tycker om mig och att det kanske kunde bli någonting mellan oss. Jag fick förhoppningar om det. Kanske är jag bara en tjej och vi tjejer kanske får förhoppningar lätt? Inte fan vet jag.

Men jag vet att dom där förhoppningarna var falska. Dom blev falska den natten när han sa att han bara tyckte om mig som vän. Och jag grät, jag grät så huvudet värkte. Men jag förstod, för vi har inte träffats mycket alls. Och jag accepterade det, att vi bara ska vara vänner och vi kanske ses någon gång, vem vet?

Sen tänkte jag bara säga att jag inte är arg på dig, längre. Men du har sårat mig, eftersom du fick mig att tro någonting som inte var som jag trodde. Du är en bra kille och du kommer säkert hitta en lika bra tjej, som inte är rädd för att bli sårad och som inte är lika svartsjuk och jobbig som jag. Haha! ;)