Jag och mamma åkte till södertälje sjukhus förut idag och hälsade på min syster. All min glädje som jag kände inom mig försvann när jag såg henne, ursäkta ordet men hon ser förjävlig ut. Och inte blev jag mycket gladare av att höra henne fråga om hon fick åka hem och att hon vill hem.

Det är så hemskt, jag får gråten i halsen när jag tänker på att hon vill hem och vi har lämnat henne där ensam. Men vad mer kan vi göra än det här? Vi är inga läkare, specialister eller psykologer. Mamma och hon gick iväg och pratade med läkaren och när hon kom tillbaka så berättade mamma att dom sa att hon är väldigt svårt sjuk och att hon ska ha sluten vård i minst 5 veckor.

Jag trodde aldrig att det skulle gå såhär långt, jag trodde hon skulle bli frisk igen. Bli sig själv. Men jag hoppas verkligen att dessa 5 veckor ska göra henne friskare. Att läkarna hittar en bra medicin och att inte det blir 5 helt bortkastade veckor utan några resultat. Jag vill se resultat, jag vill se förbättring. Det är de jag hoppas på!

Jag är medveten om att hon inte kommer vara helt frisk och sig själv igen efter dom här 5 veckorna men en liten förbättring är bättre än ingen förbättring alls.