Ångest varje natt. Det ända jag vill är att min syster ska bli frisk. Det är som att jag inte har insett hur sjuk hon är förrän nu. Jag tror ingen förstår hur det är att ha en syster som är så här sjuk. Det känns som om det var igår hon var så övertygad om att hennes ögonfärg hade blivit grå och hon gick omkring med en lök nära ögonen för att dom skulle tåras så att dom blev blåa igen men det var för 2 och ett halvt år sedan. 2007, jag brukar tänka att det var då helvetet började. Jag vill bara lägga mig ner och gråta för jag vet att jag behöver det. Jag låter bara inte tårarna komma. Jag håller allting inom mig tills det rinner över och då kommer tårarna vare sig dom vill eller inte.