Från början var jag osäker och rädd. Jag ville tro att allt du sa bara var ord som förut, jag hörde vad du sa men jag tänkte inte speciellt mycket på det. Men jag tror att jag börjar förstå att det inte bara är ord, att du menar vad du säger. Men jag vet att jag kan ha fel och att du kan såra igen.

Jag vet inte vad jag känner för dig och det gör det svårt att prata om känslor med dig för att jag inte vill säga någonting som ger dig förhoppningar. Det skulle bara göra dig så jävla ledsen ifall att jag märker att jag bara tycker om dig som vän. Därför vill jag egentligen inte säga att jag saknar dig och att jag vill att du ska vara här, även fast jag gör det.

Jag är rädd för att jag ska bli kär i dig och sen ska allting skita sig. Då kommer jag vara kvar här med alla jävla känslor som bränner i hjärtat och tårar som rinner ner för kinden. Men jag säger som Kelly Clarkson sjunger även fast det inte passar in här: my heart can't possibly break, when it wasn't even whole to start with.