På hur mycket jag vill kunna styra mina känslor från att inte börja tycka om någon för mycket för jag vet hur det slutar. Det slutar med att jag sitter med tårar i ögonen och undrar vad fan det är för fel på mig. Varför jag aldrig kan få vara lycklig? Det känns i alla fall som att det är så det kommer sluta. Det känns så varje gång nu för tiden, att jag vet redan från början hur det kommer sluta. Det har hänt så många gånger att nu för tiden vill jag inte bli kär eller börja tycka om någon för att slippa bli sårad. För det är verkligen det värsta som finns tycker jag. Det gör så jävla ont.

Jag brukar inte vara rädd. Jag brukar tänka att den här gången ska det funka, det ska inte gå för snabbt och det ska inte bli fel. Men det blir det och nu känner jag mig faktiskt rädd för att verkligen släppa in någon i mitt hjärta och bli kär. Men jag kan inte styra det även om jag skulle vilja.

Jag är bara så jävla rädd att jag ska bli kär och personen jag tycker om inte blir det och så känner han att det inte är rätt eller att han hittar någon som är bättre än mig och säger det till mig för då sitter jag där igen med tårar som rinner ner för kinderna och ett hjärta som gör ont. Och jag HATAR det.