Jag väljer att vara en glad person. Jag tror faktiskt att om folk visste hur allting var så skulle dom tro att jag grät minst en gång om dagen. Men jag gråter aldrig, jag väljer att hålla saker inom mig. Jag väljer att visa en sida av mig själv som jämt ler och skrattar och skämtar. Och det har blivit en vana, att alltid skratta, le och skämta om saker och ting. Ibland tittar jag på mig själv i spegeln och undrar om jag verkligen mår bra. Men jag tar ett snabbt beslut och bestämmer mig för att det är klart att jag mår bra. Vissa dagar kan jag vara otroligt deppig och då blir jag arg på mig själv för att jag inte är glad. Det finns dagar då jag inte förstår någonting, varför saker och ting är som dom är. Finns det en anledning till att det blev som det blev eller har vissa människor bara mindre tur i livet än andra? Skulle det ha blivit såhär även om man tagit andra beslut och gjort saker annorlunda eller var det meningen att det skulle bli såhär? Ibland känner jag mig fruktansvärt dålig för att jag inte gör någonting med mitt liv. Jag jobbar inte, jag går inte i skolan. Andra dagar känner jag mig så jävla bra som att jag kommer klara allting, allt kommer att ordna sig. Men gör de det? Ordnar det sig bara sådär eller ska man hjälpa till och ordna upp saker. Ibland tänker jag att livet blir vad man gör de till och att jag gjort mitt till ett helvete medans andra dagar älskar jag mitt liv.